Reaktion på eld jämfört med brandresistens

När det gäller förmågan hos ett isoleringsmaterial att stå emot eld är två faktorer viktiga, nämligen materialets reaktion på brandutveckling samt dess brandresistens. Av säkerhetsskäl är det viktigt att förstå skillnaden mellan dem.

Reaktion på eld

Reaktionen på elden visar om materialet utgör ett bränsle till branden innan den tar över. Detta specifikationssystem består av sju grupper numrerade från A1 till F, där A1 består av icke-brännbara produkter och F av lättantändliga produkter (Euroclass: A1 / A2 / B / C / D / E / F).

Längst upp i klasserna finns det ytterligare två klassificeringskriterier – S and D:

• • S hänvisar till rökproduktion. Produkter klassificerade S1 alstrar i motsats till de som klassificeras S3, små mängder rök. Röken frigörs långsamt.

• • D index avser alstringen av brinnande droppar (D2 som är den minst gynnsamma).

Brandresistens

Brandresistensen är ett konstruktionselements (systems) förmåga att bibehålla sin BÄRFÖRMÅGA, INTEGRITET OCH SINA TERMALA INSULATIONS-egenskaper under en viss period.

Tre prestandaegenskaper behöver utvärderas för att kunna klassificera ett byggelements brandmotstånd: bärförmåga, integritet och isolering. Vissa andra valfria egenskaper kan också utvärderas, t.ex. strålning, mekaniska aspekter, självstängande förmåga och rökläckage.

Standardvärdena för brandmotstånd är 15, 30, 45, 60, 90, 120, 180 och 240 minuter. Denna klassificering avser normalt hur länge ett passivt brandskyddssystem / konstruktionselement kan stå emot ett vanligt brandresistenstest. Detta kan enkelt kvantifieras som ett tidsmått men kan också omfatta en mängd andra kriterier, t.ex. andra mätningar av funktionalitet eller ändamålsenlighet.